Nednött
Jag brukade vara stark, brukade bära huvudet högt. Lät problemen rinna av, lösta. Nu hopar de sig runt, stänger in mig. Det tär att alltid kräva mer och mer och mer av mig själv. Att ställa högre krav varje gång. Skapa traditioner av bra saker som hänt flera gånger innan. Inte tycka att något sämre duger. Nästan räkna med bättre resultat varje gång, besvikelsen svider när det inte blir så.
Skolan, träningen jobben och önskan att hinna med alla mina vänner gör det svårt att priorietera och jag stressar hela veckorna för att hinna med allt jag vill göra. Och det är precis det som är problemet. Jag vill göra allt. Jag behöver göra det. Live hard, die young...but not yet I'd prefer.
Jag har aldrig gått in i väggen. Aldrig bränt ut mig eller stressat så att jag känt att nej nu går det inte längre. Fast det blir svårt att sova när tankarna på hur jag ska klara, kunna betala, hinna med allt dansar i mitt huvud. Och fast jag varje morgon egentligen vill stanna kvar i sängen och sova ett år. Jag klarar det. Jag har gjort det förr.
Kanske ser jag detta på fel sätt. Jag ser det som flera berg på mina axlar när jag kämpar med matten och jobbet, men som en utmaning när jag sitter här stilla vid datorn. Jag har klarat det förr, ännu ett bevis på hur jag alltid förväntar mig att klara sånt jag klarat innan. Detta är min största utmaning någonsin...det är tyngre än nånsin men samtidigt, om jag klarar detta. Ja då klarar jag tamejfan allt!
Untill Later <3
Skolan, träningen jobben och önskan att hinna med alla mina vänner gör det svårt att priorietera och jag stressar hela veckorna för att hinna med allt jag vill göra. Och det är precis det som är problemet. Jag vill göra allt. Jag behöver göra det. Live hard, die young...but not yet I'd prefer.
Jag har aldrig gått in i väggen. Aldrig bränt ut mig eller stressat så att jag känt att nej nu går det inte längre. Fast det blir svårt att sova när tankarna på hur jag ska klara, kunna betala, hinna med allt dansar i mitt huvud. Och fast jag varje morgon egentligen vill stanna kvar i sängen och sova ett år. Jag klarar det. Jag har gjort det förr.
Kanske ser jag detta på fel sätt. Jag ser det som flera berg på mina axlar när jag kämpar med matten och jobbet, men som en utmaning när jag sitter här stilla vid datorn. Jag har klarat det förr, ännu ett bevis på hur jag alltid förväntar mig att klara sånt jag klarat innan. Detta är min största utmaning någonsin...det är tyngre än nånsin men samtidigt, om jag klarar detta. Ja då klarar jag tamejfan allt!
Untill Later <3
Kommentarer
Trackback
