Från till något helt annat

Ögonen hotade att gå igen cirkus femhundrasjuttioelva gånger idag. Satt uppe till efter tolv och brottades med en äcklig fysikfråga tillsammans med världens bästa pappa. När jag sedan lämnade in skiten kläcker läraren ur sig att "så komplicerat hade man ju inte behövt göra det"! Tack kära du, då vet jag!

Trodde dagen skulle bli pain, pure pain. Trött, sjuk och allmänt seg plus lång dag i skolan och så grädde på moset: Jobb till nio. Känns inte som direkt humörhöjande grejer men konstigt nog var det det. Jag vet inte om det beror på att jag håller på att bli frisk, högen med skolarbete har snarare blivit en grop eller att jag får vara ledig i helgen, men jag är LYCKLIG

Funderar på om snön som föll idag och som faktiskt la sig, en stund, hemma hos mig kan ha med mitt leende att göra. Vanligtvis gör åsynen av snö mig extremt sugen på att åka skidor, eller nu sista året snowboard. Det gör nästan fysiskt ont inuti när jag tänker på att det är flera, flera veckor kvar tills jag får känna lukten av is och åter förundras över att jag faktiskt kan åka bräda nu. Kan iallafall trösta mig med att jag kommer att få göra det!

Jag vill ha knarret under mina skor. Vill se kontrasten mellan den svarta mockan på mina fin-uggs mot den vita marken. Vill hålla huvudet varmt i min Mössterich och hålla någon i handen. Det bästa med vintern är att man kan ha stora vantar, och det bästa med stora vantar är att man i den får plats med sin hand och någon annans. Och jag vill strosa runt utan mål med ett bra sällskap tills det blir för kallt och varm choklad är himlen.

Åter, igen kommer jag tillbaka till att skriva om kärlek. Men det är kanske det viktigaste av allt? Kärleken kanske är allt. Jag filosoferar inte speciellt mycket om den på dagarna. Då är jag upptagen med annat; ögonkontakt med den snygga killen i bamba eller att med skräckblandad förtjusning sitta och vänta på att han på gymmet ska vända sig och se mig rakt i ögonen, snurrar håret och övar på bländade leenden.

Det är nu på kvällen som jag känner att allt det där egentligen inte spelar så stor roll. Det är nu som det hade varit så underbart att slänga iväg ett godnatt sms och få ett svar som säger "Detsamma, jag älskar dig <3"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0