Be Rättelse
Upptäcker nu att jag i tidigare inlägg låter som en cynisk och bitter människa med severe kärleksbrist...
Så ska det absolut inte vara för jag känner mig inte sån. Jag tycker nämligen att jag isåfall betonar kärlek på fel sätt. Kärlek ska inte uppmärksammas när den är saknad.
Det värsta jag vet är när jag hör tjejer (och killar men lets face it, det är mest tjejer som säger såhär) "Aaaah alltså nu mååååååste jag hitta en kille!!" Precis som om det är något man gör bara för att. Det är precis som att de är såpass desperata att nästintill vem som helst duger. Och det tycker jag är att inte respektera kärleken.
Jag tycker hellre isåfall att man ska vara otroligt lycklig och nästan lite mallig när man väl hittar kärleken. Och man ska vårda den och hylla den. Behandla den väl så att du får ha kvar den.
Kort och gott vill jag säga att: Jag kan erkänna att jag saknar kärlek, men jag tänker inte sitta här och skriva whiny meningar om hur ensam jag är och hur synd det är om mig. För det är det inte. Den viktigaste saken att komma ihåg är att man aldrig ska förvänta sig kärlek. Man ska bara ta emot den med öppna armar och hoppas att den stannar kvar.
Jag söker inte, förväntar mig inte och tycker mig ha rätt till Kärlek. Men hittar den mig, då tänker jag vara precis så mallig och lycklig som man får lova att vara.
Untill later darlings ;) <3
Så ska det absolut inte vara för jag känner mig inte sån. Jag tycker nämligen att jag isåfall betonar kärlek på fel sätt. Kärlek ska inte uppmärksammas när den är saknad.
Det värsta jag vet är när jag hör tjejer (och killar men lets face it, det är mest tjejer som säger såhär) "Aaaah alltså nu mååååååste jag hitta en kille!!" Precis som om det är något man gör bara för att. Det är precis som att de är såpass desperata att nästintill vem som helst duger. Och det tycker jag är att inte respektera kärleken.
Jag tycker hellre isåfall att man ska vara otroligt lycklig och nästan lite mallig när man väl hittar kärleken. Och man ska vårda den och hylla den. Behandla den väl så att du får ha kvar den.
Kort och gott vill jag säga att: Jag kan erkänna att jag saknar kärlek, men jag tänker inte sitta här och skriva whiny meningar om hur ensam jag är och hur synd det är om mig. För det är det inte. Den viktigaste saken att komma ihåg är att man aldrig ska förvänta sig kärlek. Man ska bara ta emot den med öppna armar och hoppas att den stannar kvar.
Jag söker inte, förväntar mig inte och tycker mig ha rätt till Kärlek. Men hittar den mig, då tänker jag vara precis så mallig och lycklig som man får lova att vara.
Untill later darlings ;) <3
Kommentarer
Trackback
