Lördagsnattsdirektsändning
Av någon anledning blir jag alltid sugen på att skriva här när jag lyssnat på Joshua Radin. Det är något med han röst och hans texter som får mig att vilja skriva djupa vackra meningar och lägga ut dem framför era ögon. Den stora frågan är då bara vad meningarna ska forma sig kring. Vilken bild ska jag långsamt pricka ut pixlarna på så att den står färdig i slutet av alla rader. Joshua skriver om kärlek, vänskap och om ensamhet.
Jag är inte kär. Varken Lyckligt eller Olyckligt, och faktum är ju att de allra bästa texterna som berör flest är de skrivna om just kärlek.
Måste jag skaffa någon att älska för att fylla mina tankar och min blogg med de meningarna som jag vill åt? Ska jag likt designers skaffa mig en musa? Eller bara kanske en mus? Ska jag se till andra och skriva om deras lycka, om deras sorg. Kan jag använda andras tankar som mina egna
Nej jag kan inte ha lånade ord i mina egna texter. De dagarna min scen står tom, eller när framträdandet inte är lika bra som annars är dagar av brist. Brist på inspiration eller kanske snarare brist på tillåtna uppträdanden.
Jag skulle kunna berätta om hur jag tvekar på att någon annan någonsin kan bli lika bra som du, hur ingen annans händer, läppar eller kropp kommer matcha mig på samma sätt. Eller om hur jag kanske möjligen iband tveksamt anar att jag vill vara närmare dig än nu. Hur jag tänker runt andra och undrar hur de tänker om mig kring dig. Hur det framställs, hur det går sin gilla gång från, till och till från igen.
Jag kan fundera över hur det ska gå till. När vi var hela tillsammans och hur jag sedan lämnade dig. Lämnade bort en del, en hel del av mig själv. Jag växte själv tills jag var komplett enbart av min egen egenhet. Hur ska jag nu kunna veta, när det är dags att lämna det igen och bli hel, en del av någon annan? Vem är tillräcklig att fylla mig, bättre än jag? Kanske ingen. Kanske bara du
'Till then <3
Jag är inte kär. Varken Lyckligt eller Olyckligt, och faktum är ju att de allra bästa texterna som berör flest är de skrivna om just kärlek.
Måste jag skaffa någon att älska för att fylla mina tankar och min blogg med de meningarna som jag vill åt? Ska jag likt designers skaffa mig en musa? Eller bara kanske en mus? Ska jag se till andra och skriva om deras lycka, om deras sorg. Kan jag använda andras tankar som mina egna
Nej jag kan inte ha lånade ord i mina egna texter. De dagarna min scen står tom, eller när framträdandet inte är lika bra som annars är dagar av brist. Brist på inspiration eller kanske snarare brist på tillåtna uppträdanden.
Jag skulle kunna berätta om hur jag tvekar på att någon annan någonsin kan bli lika bra som du, hur ingen annans händer, läppar eller kropp kommer matcha mig på samma sätt. Eller om hur jag kanske möjligen iband tveksamt anar att jag vill vara närmare dig än nu. Hur jag tänker runt andra och undrar hur de tänker om mig kring dig. Hur det framställs, hur det går sin gilla gång från, till och till från igen.
Jag kan fundera över hur det ska gå till. När vi var hela tillsammans och hur jag sedan lämnade dig. Lämnade bort en del, en hel del av mig själv. Jag växte själv tills jag var komplett enbart av min egen egenhet. Hur ska jag nu kunna veta, när det är dags att lämna det igen och bli hel, en del av någon annan? Vem är tillräcklig att fylla mig, bättre än jag? Kanske ingen. Kanske bara du
'Till then <3
Kommentarer
Trackback
