My Hometown

Var nere i stadens centrum igår innan jag dansade precis brevid Joshua Radin ^^ (kommer till det)
Två caféer stängda, en djuraffär och en smyckesaffär på väg mot konkurs. Varför blir det såhär? Hur kan politikerna bara sitta i kommunhuset och bara se hur min hemstad förfaller? Varför gör de inget åt det? Hur kan det komma sig att de kan undgå att märka att knappt ens tanterna kommer ner och handlar längre? Att alla butiker sakta men säkert går längs samma knapra väg och samma öde till mötes. Att de enda ungdomarna som hänger där är de som smygröker, pajar busshållplatser och ogenerat spottar inomhus.

Det spelar ingen roll att de lagt fram fina förslag om hur centrum ska förnyas, till och med kosta på sig att trycka dem på i färg i tidningen, när de ändå behåller samma okända, små, svindyra boutiqer. Förstår de inte att om de ska ha någon chans alls måste de förnya sig? Allum är relativt nytt och ett stort hot, samtidigt har Alingsås byggt Storken och Nordstan klingar fortfarande mycket högre i allas öron. Det är inte konstigt att min hemstad, min älskade, trygga, blåsiga, föråldrade hemstad stilla förtvinar. Det enda hoppet vi har sätter vi nu till Vatten Palatset och Rydsbergsplanen, som fortfarande ibland drar hit en mindre skara folk...

Känner att ett utläggande om hur nära jag stod Joshua Radin, hur gitarristen tog ett kort med min mobil, hur jag klappade Joshua på axeln efter låten han spelat med sitt band precis där jag stod i pubilken så nära att jag kunnat hjälpa honom med gitarrspelet, på hans konsert inte riktigt passar in här efter min klagande text ovan. Så jag sparar det till en annan gång...


'Till then <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0