narrowlines

Jag vill vara Kär. Vill känna hela kroppen studsa och känslorna fladdra runt på insidan. Tänk att bara ha en person som gör en så lycklig. Lyckligare än någonsin förr. Någon som håller om dig, som viskar saker i ditt öra. Saker som gör dig varm och att du känner dig speciell. Ännu mer än du redan gör. Någon att krama, skratta med, lösa suduko med utan att det känns irriterande. Någon vars svagheter och fel bara är söta och på något sätt gör honom ännu bättre. Någon du kan lita på med hela ditt liv. Någon att kyssa hej och hejdå. Någon med hår jag får leka med hur mycket jag vill. Axlar jag får massera jämt. En nacke alltid där att klia. En hand att hålla när man är på väg nånstans eller när man bara känner för det.

Men vart hittar man det? Vart gömmer sig Kärleken? Ligger den som ett frö i väntan på rätt förhållanden? Eller är det som ett överraskande brev på posten? Som en hagelskur mitt i sommaren, oväntad och intensiv. Kanske växer den fram från oanande platser. Ibland finns den utan någon att faktiskt vara Kär i. 

Jag har sett Kärlek komma ur vänskap. Har känt Kärleken bli till vänskap igen. Jag har träffats av blixten och varit bländad i veckor. Snuddats av den för att sedan vända åt andra hållet. Försökt jaga den men då aldrig hunnit ikapp. Jag har sjungit, gråtit, spelat, skrattat, smakat Kärlek. Har lutat mig mot den. Blivit lutad mot.

Jag har föraktat, flytt och ignorerat Kärlek. Haft den under näsan och fnyst iväg den. Har krossat den och därmed också människor. Jag har gömt mig, glömt mig. Skapat gränser och murar, ett allt för pressat schema. Intalat mig att jag inte behöver den. Att jag inte behöver någon.

Det är lögn. Alla behöver någon. Alla behöver Kärlek. Jag behöver Kärlek. Jag behöver någon som ser mig och som låter mig komma nära. Och jag vill ha det. Jag vill ha allt det där man får på köpet. Lyckan, pirret, energin. Frågan är bara vem ska jag få det ifrån? Vem ska jag bli Kär i, när jag redan är dödlig förälskad.
Dödligt förälskad och kär, i Kärleken