narrowlines

Men visst, ha ihjäl mina drömmar och planer då. Ta bort det lilla hopp jag hade för att överleva denna sommaren. Släng det på marken och hoppa på det med smutsiga kängor. Jag känner mig så lurad, så liten och så hjälplös. Jag hade hoppats på hjälp, kanske till och med en förtjusat skrik och en liten lättnadsdans. Men så blev det ju inte. För något måste alltid gå sönder i mitt liv och denna gången slog det till rakt i hjärtat och hotade att översvämma mina ögon.

Hur kan det ens vara möjligt? Har jag inte sett det eller är det så att andra har slarvat med informationen jag givit dem? Finns det ens något att göra åt det nu? Jag förstår ingenting. Jag som har jobbat, slitit och kämpat så hårt för detta. För att få lön för mödan och att klara mig. Klart jag har andra resurser att falla tillbaka på, jag är ju inte helt oförberedd, bara mentalt... För jag avskyr så mycket att ta från det jag sparat och ordnat. Hatar hur jag under ett helt år dragit mig själv vid näsan och inte ens vetat om det. Jag hatar dig, förbannar dig och önskar innerligt att jag bara kunde bränna dig och skrattande se på när din exitens och hela väsen går upp i lågor!

Men det kan jag inte för jag måste skriva under och snällt skicka in mitt godkännande. Jag hatar dig. Vedervärdiga Restskatt