This was a year with You
Det är så mycket jag vill säga men inget kommer ut. Jag trodde aldrig att jag skulle bli för personlig för min egen blogg. No matter what I say say or do, the road leads back to you. Problemet är bara att i mina problem är You i pluralform.
Jag har alltid haft problem med att släppa taget om saker. Jag minns att när jag var liten, grät jag när vi skulle byta kylskåp hemma. Det gamla hade små kattklistermärken på. I mina lådor ligger uppsatser, teckningar, gamla gosedjur, saker som jag inte kan med att kasta. Det är minnen som jag sparar i fysisk form.
Ibland önskar jag att det var möjligt att göra detsamma med människor. Att det skulle gå att frysa dem i deras liv när jag fortsatte med mitt eget. De känslor som fanns förut skulle alltid finnas kvar, och likt jag nu tittar igenom en novell jag skrev i åttan, skulle jag bläddra genom dem. Jag skulle lära mig mer om kärlek, vänskap och om mig själv. Skulle jag sedan vilja, kunde jag gå tillbaka och göra om det, göra det bättre.
Så ser inte livet ut. Trots att jag är tiotusen gånger värre smärtar det mig. För detta, det du gör, det är för nära. Och trots att jag traskat på, vidare genom sol och snö, är det så lätt att hoppa tillbaka i mina egna fotspår och tveka ännu en gång vid ett gammalt vägskäl. Ett år tillbaka och luften är lika laddad, som om inget någonsin hade hänt. Problemet är bara att nu vet jag vad som kan komma att ske. Det både skrämmer och lockar mig. För skulle jag släppa in dig igen vet jag inte vem som stänger mig ute.
Ibland får man en andra chans, av en slump kanske. Den här gången är det du som tar täten, om det är för att jag blivit bättre på att vänta eller om du är trött på att göra just det är en gåta jag kanske aldrig får svar på.
Som jag önskade mig din uppmärksamhet förut. Nu när den är min vet jag inte längre om jag vill ha den. Varför ska själva drömmen vara bättre än det som är verkligt? Varför ska jag alltid vilja ha det jag inte kan få och sedan tröttna när det kommer inom räckhåll? Det värsta är inte att jag inte ens vet om det är sant, utan att jag inte är säker på om jag bryr mig.
Det känns som att jag måste göra ett val.
The way you spend New years Eve is the way you will spend the rest of the year...
Förra året var ditt, på alla sätt. Vems år blir 2011?
