narrowlines

Såg honom direkt när jag kom in på dansgolvet. Långt, lite emostylat mörkbrunt hår och bruna ögon. Perfekt kram och kysshöjd och iklädd självsäkra rörelser när han tog sig fram bland allt folk. Djupblå jeans och en svart tröja. Perfekt färg, I'm all up for this sinful business... Var inte sen att besvara intresserade blickar som kom från hans håll. Le, blinka och med ett flirtigt öga syna uppifrån, ner och upp igen. Jag kan alla tricksen och jag kan säga såhär mycket: han kunde dem med

Musiken triggar, ljusen blinkar och visar alla i smickrande, rött ljus. Jag höll koll men kan inte hävda att jag märkte hur snabbt han närmade sig. Plötsligt en hand på min höft och läppar mot mitt öra. Spretigt hår i min ögonvrå och ett leende spred sig över mitt ansikte. Seger. Stolthet och en själförtroendeboost. Jag anstränger mig mer. Rör höfterna, slänger med håret så att min tatuering syns for sure. Hans hand får sällskap av den andra. Placerar den ena på mitt midjeskärp och den andra rör sig bestämt upp och greppar min vänstra axel. Han vänder mig. Djupa mörka ögon och precis som jag trodde, perfekt kysslängd. Hans vältränade kropp så nära min och äntligen är hans läppar runt mina. Bara en puss. En genteman tänker jag och börjar reta honom. Teaser som jag är har jag inte svårt att lyckas. När jag lutar mig närmre, håller lätt i kragen på hans skjorta, ser honom i ögonen vet jag att han är fast. En hand upp på min tatuering, en annan djup i min svank. Händerna pressar mig mot honom

Vansinnigt ansikte mot hans öra. En blond kompis till honom uppenbarligen med blixtrande ögon och varnade kroppspråk fräser åt honom att han ska ge fan. Fortfarande tryckt mot honom frågar jag vad kille sa. De bruna ögonen tvekar, rodnad på hans kinder. "Alltså det är ju såhär va.... eeeehm.." Han biter sig i läppen "Jag har ju flickvän" Höjer mina ögonbryn och drar mig undan. "Men alltså skit samma!" Tillägger han snabbt och vill hålla kvar mig.

Eh Excuse me!? Vaddå skit samma? Hur dum i huvudet är inte du på en skala? Sliter hans händer från mig och går snabbt iväg. Ville leta upp kompisen och verkligen berätta vilken fantastisk vän han är som ändå säger ifrån när han var på väg att svika sin flickvän, men den blonde var borta och jag kom inte precis ihåg hur han såg ut. Så jag bara gick

Irriterad, nej vansinnig över att än en gång blivit utsatt för en kille som inte kan hålla sig till en. Visst kan man se det som att jag gjorde ett bra jobb eftersom han föll för det, trots att han var upptagen. Men jag kan verkligen inte göra det. För får hans tjej reda på vad som hänt kommer jag vara den där jävla subban som flirtade med, och tvingade sig på hennes kille. För det är så han kommer beskriva det. Och fast jag vet att sådant inte är fallet, att det faktiskt är han som är ett svin, kan jag inte låta bli att fundera på om det är mitt fel. Att jag drar dessa äckliga killar till mig. Vilket min logik säger till mig skulle vara konstigt eftersom jag aldrig gjort det innan.

Trots denna vetskap kan jag inte undgå att undra om det är mig det är fel på?