Lilla Landet Lagom
Idag när jag vaknade snöade det igen. Nu har min del av Sverige varit vitt i mer än en hel månad. Vi har haft den vinter vi längtat efter så länge, i så många år. En vit jul, ett vitt nytt år och det varar kanske ända fram till påska? Men det är inte sant! Mer snö nu? Näh jag orkar tamejfaaaaaan inte mer! Vart jag än går hör jag folk klaga på att det är kallt, blött, jobbigt att gå, you name it. Suckar, stönar och himlar med ögonen. Visst kära vänner, det är helt upp till er att beklaga er över snön, men jag vill minnas att samma suckar, stön och himlande ögon användes i mitten av november när marken var bar. Kommer det ingen snö snart så flyttar jag! Man borde åka till Nordpolen över vintern så man iallafall får lite snö.
Är detta typiskt svenskt? Vi klagar högljutt på vår tillvaro men ändras den, ja då var det bättre förr! På sommaren är det för varmt när det är soligt, skitväder när värmen försvunnit. Vintern kan dra dit pepparn växer om det inte är pulkaväder, men när kraven väl uppfylls stannar vi ändå inne med förklaringen att utsidan är för kall. Är det bara jag som hittat mönstret?
Detta fenomen är inte svenskt, det verkar snarare vara mänskligt. Är det inte så egentligen att själva längtan och önskan efter något specifikt är mer spännande än själva föremålet? Ett barn som önskat sig en leksak tröttnar snart när de fått den och börjar istället tråna efter något nytt. Samma sak händer när vi blir äldre, bara med andra föremål. Vi längtar efter sommaren, en ny klänning, resan till solen eller konserten nästa månad.
Kanske kräver människor stor variation för att känna sig tillfreds. Eftersom naturen inte förser oss med det längtar vi. Å andra sidan kanske det är själva längtan som är det viktigaste? Kanske är det så vi får utlopp för vår fantasi när vi blir äldre... Så kanske ska jag inte irritera mig på människor som är trötta på vintern, det är viktigt för dem att längta. Under tiden kan jag också längta efter att de ska hålla tyst
Untill then <3
Är detta typiskt svenskt? Vi klagar högljutt på vår tillvaro men ändras den, ja då var det bättre förr! På sommaren är det för varmt när det är soligt, skitväder när värmen försvunnit. Vintern kan dra dit pepparn växer om det inte är pulkaväder, men när kraven väl uppfylls stannar vi ändå inne med förklaringen att utsidan är för kall. Är det bara jag som hittat mönstret?
Detta fenomen är inte svenskt, det verkar snarare vara mänskligt. Är det inte så egentligen att själva längtan och önskan efter något specifikt är mer spännande än själva föremålet? Ett barn som önskat sig en leksak tröttnar snart när de fått den och börjar istället tråna efter något nytt. Samma sak händer när vi blir äldre, bara med andra föremål. Vi längtar efter sommaren, en ny klänning, resan till solen eller konserten nästa månad.
Kanske kräver människor stor variation för att känna sig tillfreds. Eftersom naturen inte förser oss med det längtar vi. Å andra sidan kanske det är själva längtan som är det viktigaste? Kanske är det så vi får utlopp för vår fantasi när vi blir äldre... Så kanske ska jag inte irritera mig på människor som är trötta på vintern, det är viktigt för dem att längta. Under tiden kan jag också längta efter att de ska hålla tyst
Untill then <3
Kommentarer
Trackback
