narrowlines

Tänk dig att du har någon som förstår dig bättre än alla andra. Någon som på något sätt verkar ha nervtrådar kopplade till dina, som genast förstår vad du menar. Utan ett ord, knappt ens en blick och det är självklart vad du vill få fram. Föreställ dig att det är en person som du alltid ringer när det är något du vill få ur dig och oavsett vad det är säger denne precis de rätta sakerna. Dömer aldrig, tar ditt parti, står vid din sida. Du kan ge allt och få ännu mer tillbaka, vad som helst, du vet att det finns någon som aldrig skulle svika dig.

Antag att dina lyckligaste minnen är delade med denna person. Att ni tillsammans känt att ni kan klara vad som helst, oavsett vad det rör sig om. Att även en riktigt stund i detta sällskap är värt mer än en evighet med någon annan. Och trots att ni kanske träffats på riktigt för bara ett litet tag sen, känns det som att ni känt varann i hela ditt liv. Ni vet sånt om varandra som ingen annan vet och aldrig heller kommer att få veta. Alla dagar när du inte är i dennes närhet känns på något sätt tomma. Som att något fattas dig.

Jag är lycklig nog att ha en sån person i mitt liv. Någon som jag alltid kan vända mig till och som ibland, tror jag, förstår mitt virrvarr av tankar bättre än jag själv. Denne har lyssnat i timmar på mig när jag beklagat mig, lycksaligt prisat och nedstämt viskat. 

Har visat mig nya sidor av mig själv som jag inte visste att jag hade. Fått mig att känna mig speciell och älskad. Låtit mig hjälpa och få hjälp tillbaka, släppt in mig i sitt liv och själva tagit plats i mitt. Så stor plats att jag inte förstår hur jag innan kunnat vara hel.

Har fått mig att skratta mer än någonsin tidigare, gjort mig bekväm och följt med mig till nya platser med sin arm i min. Fått mig att våga saker jag kanske annars inte skulle och fått mig att förstå hur det känns på riktigt. Att leva.

Denna person är Karin Andersson, min bästa vän och jag älskar henne