narrowlines

"If it is true, that Love will never die
The why do the lovers work so hard
to stay Alive?" -the Cardigans

Ja varför är det så? Kärleken är ett spel och alla vill vara med. Men ger man sig in i leken får man leken tåla. Jag trodde att kunde spelreglerna, så många gånger som jag gett tärningarna liv i ett nytt kast. Så många steg jag tagit, knuffar jag gett och fått tillbaka. Ändå känner jag mig som en nybörjare helt plötsligt, hur många steg åt gången? Hur många prickar innan man börjar gå? Finns det rutor där man är säker och hur vet man när man kommit i mål?

Varför förstår jag ingenting nu? Bara för att jag tagit en paus från att verkligen delta, jag kastar tärningen men jag går inte. Jag knuffar omkull andra men faller inte själv. Och nu helt plötsligt vet jag inte om jag står eller redan ligger. Vet inte om en sexa är det bästa eller sämsta, om det för mig närmare eller bara driver mitt mål längre bort. Just nu känns det nästan som att jag hellre står över ett kast än att faktiskt bli slagen till marken och inte vinna något i slutändan...

'Till then <3