Min lille bror, du som nu är stor
Ja då var du liten och de ljud du frambringade varierade mellan "Boom", "Daash" och "Uuuöööh!" när du antingen demolerade bord med leksaker, eller dribblade morfar i innebandy uppe i hallen. Jag trodde nog aldrig att du skulle bli någon bandystjärna och var heller inte särskilt stöttande när du för tusende gången sköt bollar mot min stängda dörr. Många gånger bara för att retas.
Jag har aldrig tänkt speciellt mycket på att jag skulle vara en förebild, men på något sätt blev jag nog det ändå. Du följde mig in i musikens värld och när du vann L. Talangen var du precis lika gammal som jag var när jag gjorde det. Sken som en sol gjorde jag, där med kameran i högsta hugg, när du sa att jag inspirerat dig. Ännu bättre känns det nu när du kommer in på mitt rum halv elva på kvällen, bara för att få höra min åsikt om en ny låt.
Jag vill verkligen att du ska veta hur stolt jag är över dig och hur duktig jag tycker att du är. Du har utvecklats så otroligt mycket och jag tror att du kan gå precis hur långt som helst. Du är en hitmaskin min käre bror, en utan dess like. Jag förstår inte hur du gör, vart du får allt ifrån eller hur du pusslar ihop det.
Det känns som att det var igår jag uppmuntrade dig till att testa plockkomp och nu spelar du det lika lätt som du andas. Jag känner mig så hedrad av hur du värdesätter min åsikt och att du låter mig ta del av det du gör. Att få följa din utveckling och dela din glädje kommer vara ett nöje för mig i resten av livet. För jag känner på mig att det kommer bli något magiskt av dig lille bror...
Nu behöver du inte längre mammas hjälp att flytta fingrarna, ackorden byter nästan sig själva. Och denna gången ska jag att stötta dig.
För även om du inte blir någon Tv-Idol vill jag att du ska veta
att du ändå alltid kommer att vara min.
Jag beundrar dig så mycket.
Du kommer bli stor
min lille bror
<3
Working Class Kind of Hero
Så som jag önskade förut. Hoppades, bad och trånade. Åtrådde ett arbete 40 timmar i veckan. Alla dagar utom två. Lika mycket älskar jag nu mina lediga stunder. Jag har hittat min balans, mitt Yin och Yang. Det går bra nu, jag har flyt. Skrev på avtal igår och nu är det på riktigt. Fick flytta tidsrapporten fån "Extra" och lägga den bakom fliken "Ordinarie". Fick en egen låda att lägga kläder och prylar i. En låda med mitt namn på, skrivet med grön penna. Nu ska jag bara följa den väg som jag lagt ut åt mig själv. Först körkort, sedan Australien. Hettan och den röda jorden känns så avlägsen nu när det blåser full storm här hemma.
Jag vet inte vad det är som gör att jag längtar dit. Vet bara att jag har älskat det landet sen jag var liten. Trots att jag aldrig varit där, allt jag vet har jag samlat på mig ur filmer och böcker, fängslar Australien mig på ett sätt som inget annat gjort förut. Bara jag kommer dit tror jag att jag förstår. Mina två rädslor är nu bara att jag inte ska komma iväg, och sedan om jag väl gör det fruktar jag att jag älskar det så mycket att jag aldrig kommer hem igen.
Untill then <3
