He knows my name
Jag trodde aldrig att den dagen skulle komma då jag vände mitt hjärta uppåt och formade ordet tack inom mig. Jag trodde inte att jag skulle någonsin känna en närvaro och en sådan tillit som jag gör nu. Kanske behöver man en motgång för att förstå, eller som i mitt fall ifrågasätta. När jag var som djupast begraven i problem, när allt jag såg var mörker gav jag inte upp. Jag frågade varför. Varför utsätter du mig för detta? Jag har inte förtjänat att gång på gång bli överkörd. Eller att alltid färdas i motvind och uppförsbacke. Och det var i den frågan som jag fann dig. Som jag fann att jag trodde ändå.
När jag insåg det dröjde det knappt en vecka innan mitt liv vände. Jag fick ett jobb, det som hotats att tas ifrån mig tilläts att stanna kvar. Min motivation återvände och med den mitt leende. Jag har dig att tacka för det. Det har alltid hetat att dina vägar är outgrundliga och jag är inte säker på att jag förstår detta än idag. Jag vet inte varför du sänkte mig så djupt för att sedan lyfta upp mig. Jag förstår inte ännu vad du vill med mig eller vart detta ska föra mig. Överseende får bli mitt ledord, allt detta är så nytt för mig.
Jag har alltid känt någon sorts närvaro. Saker som jag vill ska inträffa har haft en tendens att göra det. Allt ifrån stora saker som en resa till London eller vardagliga grejer som att mannen i hatt ska välja blåbärsglass framför kokos. Jag har alltid haft tur och jag antar att jag aldrig ens funderat över att det kanske inte bara beror på mig. Att jag har fått hjälp. Vetskapen att det finns någon mer kommer inte göra mig till en annan människa. Det kommer inte driva mig till kyrkan varje söndag, så fungerar inte vår relation. Jag kommer inte bygga tempel till din ära eller strida i ditt namn.
Men jag är tacksam. Tacksam för allt du gjort för mig, även om jag inte insåg att du hade ett finger med i spelet. Tacksam för att du på något sätt accepterat att jag inte trott förut. Tack för att du inte lät mig ge upp, för att du fick mig att fortsätta. Tack för att jag nu kan mena varje ord jag sjunger till dig. Tack för att du inte vill att jag ska förändra mitt liv, utan låter mig välja. Och jag vill ha med dig på ett hörn.
Tack för att du går bredvid mig och för att jag,
även i min glädje,
inte längre känner mig
ensam
