narrowlines

Alltså det där med att släppa saker är inte min grej. Kalla mig långsint om du vill, jag ska inte förneka det. Har alltid varit en grubblare, en vridare och vändare. En enda mening har tusentusen sätt att tolkas på. Handlingar har ännu fler. Jag går igenom dag efter dag, ord för ord. Jag söker febrilit efter ett svar eller en orsak men hittar inget. Inget värt att hoppas på. Visst finns det möjligheter att allt bara är ett missförstånd, att jag inte sett eller trott fel hela tiden. Fast jag vet att skålen av nederlag väger tyngst lägger jag min tro i den andra.
 


Det bästa med det här året var att man får andra chanser sa jag,
har jag förlorat min nu?