Framtiden Finns
Oh herregud, om jag lägger undan tiotusen denna månaden, slutar köpa latte, lägger av shoppingen och dricker varannan vatten. Om jag säljer moppen och mobilen, om jag...
Tusen tankar far fram och tillbaka genom min uppspelta hjärna. Det finns på riktigt. Det kommer att hända. Det känns bra, sjukt bra om allt klaffar nu då. Jag har en väg, ett sällskap. Även om jag får lägga om mitt liv lite grann är jag så taggad att jag kan flyga.
Jag har tagit i kartan med min rutt på och det känns nästan som att jag tagit i den röda jorden. Nu verkar det så nära, så mycket mer på riktigt.
Vill förklara i ord mer hur det känns, men har inte riktigt tålamodet att sitta still när allt jag vill göra är att hoppa rumt i mitt hus och vråla ut i hela världen att jag SKA åka :D
Tusen tankar far fram och tillbaka genom min uppspelta hjärna. Det finns på riktigt. Det kommer att hända. Det känns bra, sjukt bra om allt klaffar nu då. Jag har en väg, ett sällskap. Även om jag får lägga om mitt liv lite grann är jag så taggad att jag kan flyga.
Jag har tagit i kartan med min rutt på och det känns nästan som att jag tagit i den röda jorden. Nu verkar det så nära, så mycket mer på riktigt.
Vill förklara i ord mer hur det känns, men har inte riktigt tålamodet att sitta still när allt jag vill göra är att hoppa rumt i mitt hus och vråla ut i hela världen att jag SKA åka :D
Trassel
Alltså det där med att släppa saker är inte min grej. Kalla mig långsint om du vill, jag ska inte förneka det. Har alltid varit en grubblare, en vridare och vändare. En enda mening har tusentusen sätt att tolkas på. Handlingar har ännu fler. Jag går igenom dag efter dag, ord för ord. Jag söker febrilit efter ett svar eller en orsak men hittar inget. Inget värt att hoppas på. Visst finns det möjligheter att allt bara är ett missförstånd, att jag inte sett eller trott fel hela tiden. Fast jag vet att skålen av nederlag väger tyngst lägger jag min tro i den andra.
Det bästa med det här året var att man får andra chanser sa jag,
har jag förlorat min nu?
Det bästa med det här året var att man får andra chanser sa jag,
har jag förlorat min nu?
Uppläxad
När lillebror, snart sexton år, allmänt tjurig, studentfattig efter jullovet, behövande av sina pengar och svårt lidande av plötsliga utgifter, krävs av undertecknad på trehundra kronor för julklappar till de äldre blir han arg. Jag har inte sagt att han ska betala något och jag har en tråkig attityd säger han. Jag hotar att ta bort honom från alla foton i de digitala fotoramarna vi (jag) köpt. Han går in på sitt rum och kommer ut igen efter inga minuter. Säger Här Emma med snäll stämma, men du får säga till nästa gång för jag visste faktiskt inte. Inser på en millisekund att nu har han vuxit om mig på alla sätt man kan. Två huvuden längre och stundtals mil mognare än jag. Skräcken sätter in ordentligt när han på vägen ut säger åt mig att jag behöver städa...
När lillebror, snart sexton år, snusare, allmänt alltid ätande på rummet och lämnare av tallrikar kors och tvärs säger åt mig att jag behöver städa är det allvar. Akvariet algar igen, träningskläder, vanliga kläder och strumpor bildar en matta på golvet. Plastkartonger från julklappar utgör farliga fällor. Som på ett minfält tar jag mig in och ut. Trampar jag utaför stigen lurar både faran att skada något jag är rädd, och att stympa mig själv. Såhär kan jag inte leva, så jag tog mig i kragen och erkände att bror min hade rätt.
När lillebror, snart sexton år, ledig student på jullov, diggandes loss till Ramones konsert på DVD kl halv ett på natten med en kompis, sjunger och skrålar inne på toan, hör han inte Undertecknad som vrålar uppifrån plan två. Håll käften, jag ska jobba imorgon och hårda smällar i dörren fångar till slut uppmärksamhet och ljudet sänks direkt. Sången tystnar men jag kan ändå inte sova. Skäms lite för ett uppförande som skulle fått alla Supernannys i området att förena sig och får gå till jobbet trött. Ringer bror för att be om ursäkt och får ett skratt och repliken att det är lugnt, jag har också lätt att lacka ur ibland.
När lillebror, snart sexton år, med en bakgrund av brutalt skrikande, bankande i dörrar, kastande av leksaksgubbar, leksakshus, smackande med bandyklubbor och sparkande på smalbenen säger till mig att jag lackar ur är det nästan dags för tvångströja. Förfäras och tänker tillbaka på dagen, då jag med flit kört kundvagnen in i väggen på jobbet och smällt igen dörren till soprummet i arga stunder. Inser att vi nog inte är så olika ändå. Skriver hjärtan och säger puss som plåster på såren, men likt mig tar lillebror, snart sexton år, inte åt sig av elakheter inom familjen. Jag lägger på luren och undrar hur i hela härligheten han växte upp så fort...
Man lär sig något nytt varje dag, på sistone verkar det som att lillebror, snart sexton år, är mitt orakel.
När lillebror, snart sexton år, snusare, allmänt alltid ätande på rummet och lämnare av tallrikar kors och tvärs säger åt mig att jag behöver städa är det allvar. Akvariet algar igen, träningskläder, vanliga kläder och strumpor bildar en matta på golvet. Plastkartonger från julklappar utgör farliga fällor. Som på ett minfält tar jag mig in och ut. Trampar jag utaför stigen lurar både faran att skada något jag är rädd, och att stympa mig själv. Såhär kan jag inte leva, så jag tog mig i kragen och erkände att bror min hade rätt.
När lillebror, snart sexton år, ledig student på jullov, diggandes loss till Ramones konsert på DVD kl halv ett på natten med en kompis, sjunger och skrålar inne på toan, hör han inte Undertecknad som vrålar uppifrån plan två. Håll käften, jag ska jobba imorgon och hårda smällar i dörren fångar till slut uppmärksamhet och ljudet sänks direkt. Sången tystnar men jag kan ändå inte sova. Skäms lite för ett uppförande som skulle fått alla Supernannys i området att förena sig och får gå till jobbet trött. Ringer bror för att be om ursäkt och får ett skratt och repliken att det är lugnt, jag har också lätt att lacka ur ibland.
När lillebror, snart sexton år, med en bakgrund av brutalt skrikande, bankande i dörrar, kastande av leksaksgubbar, leksakshus, smackande med bandyklubbor och sparkande på smalbenen säger till mig att jag lackar ur är det nästan dags för tvångströja. Förfäras och tänker tillbaka på dagen, då jag med flit kört kundvagnen in i väggen på jobbet och smällt igen dörren till soprummet i arga stunder. Inser att vi nog inte är så olika ändå. Skriver hjärtan och säger puss som plåster på såren, men likt mig tar lillebror, snart sexton år, inte åt sig av elakheter inom familjen. Jag lägger på luren och undrar hur i hela härligheten han växte upp så fort...
Man lär sig något nytt varje dag, på sistone verkar det som att lillebror, snart sexton år, är mitt orakel.
