Up up and away
Men det gör jag inte. Likt en liten liten fågelunge tvekar jag på kanten. Inspekterar mina vingar och tycker nog att fjädrarna ser lite klena ut. Att de andra verkar klara det övertygar mig inte, men det finns ingen tid att vänta längre. Jag når aldrig toppen om jag inte försöker. Nu böjer jag knäna och flaxar prövande. Ett tu tre, på det fjärde ska det ske... Må det bära eller brista, nu flyger jag
Min älskade, du som inte längre finns
Du var min bästa vän, den jag älskade mest och som jag skäms för att jag inte alltid visade det för dig. Du levde för oss. I timmar, säkert dagar skulle du suttit brevid och lyssnat på mina problem, bara jag långsamt kliade dig i håret och runt öronen. Mänskligare och mer underbar än någon jag mött. Du betydde allt för mig, men det var först när det var försent som jag verkligen insåg det.
Hur kan mina minnen långsamt bli allt suddigare? Varför minns mina händer inte formen på din kropp som de gjorde förr? Hur det kändes att krama dig och känna ditt hår kittla mig i halsgropen. Varför fyller du inte mina tankar längre? Hur kan jag ha gått vidare? Jag förlorade dig, förlorade dig föralltid. Det enda som finns kvar är några foton och lite av ditt hår i min medaljong. Bara detta och mina tårar.
Jag minns att du älskade att ligga utsträckt i gräset på Långeby. Hur du drog bak läpparna när du åt banan och hur det ryckte i den tunna huden över dina skulderblad. Hur jag plockade blåbär till dig varje morgon, hur din nacke luktade sommar och att du alltid hade sår på hälarna. Jag minns den sommaren vi nästan förlorade dig, hur illa du tyckte om att ha kläder på dig som vi sytt. Hur vi lurade dig med frukt för att få in dig i bilen, den gången du knyckte en stor rosa godisspindel ur min påse och hur du jagade efter en möglig persika.
Du var fulländad, fantastisk men inte oövervinnelig. Cancer fick du, trots mina blåbärskurer, och den tjugoförsta februari tog den dig ifrån oss. Jag vet nu varför jag inte tänker på det oftare. Svaret är enkelt, det gör för ont. Det spelar ingen roll hur många år som går, jag kommer alltid älska dig, kommer alltid önska att det fanns ett sätt att få dig tillbaka. Jag kommer alltid hata mig själv lite fast jag vet att vi gjorde rätt. För hur kan något som är menat att vara helt rätt kännas så otroligt, obarmhärtigt och hjärtslitande fel?
Du är alltid min <3
Allt det där som du kan ge mig
Jag vaknade inte en dag och bara insåg att jag saknar dig. Det var snarare något som kom smygande och överraskade mig. Jag trodde länge att jag bara ville vara för mig själv. Ju mer jag såg av killar ute desto mindre ville jag hålla din hand eller känna dina läppar mot min hals på dansgolvet. Inte bara för att jag aldrig levt detta livet innan, med fester, gratisdrinkar och ett nytt par mjuka läppar så gott som varje helg. Nej det var inte bara fåfänga som gjorde att jag tog avstånd från dig, det var också förfärelse över hur andra uppförde sig när de var ute. Som när kvällens läppar egentligen inte fick möta mina, för att de tillhörde någon annan. Eller när armen som drog mig närmare på dansgolvet, pressade mig mot en kropp som senare skulle gå hem och skeda med sin flickvän. Om så många andra pojkvänner sviker, vem är jag att tro att du skulle vara annorlunda?
Jag måste tro det, för annars finns det ingen mening med att ens försöka. Och försöka ska jag för jag vill verkligen ha dig nu.
Jag vill kunna kalla dig min och ha ensamrätt till dina läppar,
vill vara outnänmd och självklar shotgun i din bil,
vill ha din lukt i min kudde,
ha dig som bakgrund på min laptop
ta kort med dig i fotoautomater
Jag vill skriva ett hjärta efter ditt namn i mina kontakter,
vill presentera dig för alla mina vänner,
vill kyssa dig mitt på stan och inte bry mig om någon tittar,
vill fläta samman våra händer och kroppar,
ligga vaken och prata med dig hela natten
Jag vill ändra min Facebookprofil till "I ett förhållande med...."
vill känna dina läppar mot min hals på dansgolvet,
ha dina armar runt mig på natten
vill massera dina händer framför en halvbra film
vill sitta på mitt tak och prata med dig i telefon när solen går ner
Jag vill att du kramar mig som om du aldrig vill släppa
att du skickar sms mitt i natten bara för att säga att du älskar mig
att du respekterar mig och inte steker mat i smör
att du kommer överrens med min familj och inte bli rädd för att vi är galna
att du tittar när jag uppträder med kören, sitter längst fram och ler när jag sjunger
att du låter mig ta plats i ditt liv och att du tar plats i mitt
vill att du leker med mitt hår och pussar mig på huvudet
att du stöttar mig när jag försöker mig på svåra saker som är viktiga för mig
att du åker snowboard med mig och krigar med mig i snön
Jag vill att du är det bästa som hänt mig, någon jag alltid kan lita på, den enda person som jag aldrig blir trött på.
Men mest av allt vill jag att du hittar mig... För jag vet att om man letar efter kärlek hittar man den inte, så jag kommer inte jaga dig. Istället väntar jag här med spänning tills du kommer fram och möter mig.
Och när vi träffas, när jag får se vem du är, då vet jag att det kommer kännas helt rätt
Untill then <3
